man är som man är och man är så gott man kan

och nu känns allting som händer så plötsligt. (för övrigt ett ord som en författare sa att man aldrig fick använda, plötsligt.) Har inget jobb och inga pengar, inget körkort eller livserfarenhet men försöker trösta mitt låga självförtroende med mantrat om att allt blir bra som lär komma från en helt annan del av min hjärna. Jag får hoppas hon har rätt för hoppet är ju påhittat men det är ju tvivlet också. 

 


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

Mail

Hemsida:

Kommentar:

Trackback