sista söndagen i min barndom

Om ca 1h påbörar min födelsedagsvecka. Har ju alltid hatat min födelsedag och det är något jag aldrig velat skina ljus på mestadels på grund av varit så mycket jobbigheter i familjen. Blev ofta väldigt väldigt besviken och det har liksom alltid hängt kvar år efter år. Så vill helst aldrig göra det till en stor grej. Den enda bra födelsedagen var faktiskt förra året och det berodde enbart på att jag kände mig älskad typ. Så jäkla fint var det. Hoppas på att få uppleva samma känsla igen. Oavsett födelsedagar i historien så har jag bestämt att jag ska fira den här, tänker med att efter den här får det räcka. Något så jävla bortskämt med födesedagar? Då menar jag inte om presenter osv utan själva konceptet i sig. Men vet inte, kanske jag som bara är avundsjuk?
 
Var oavsett bara så skönt att förra året när en förälder glömde att ringa på själva födelsedagen, var så skönt att då se sig omkring och ändå känna att det fan inte gjorde någonting. Blev glad och rörd över det, att även om det så ofta känns som jag vara står och trampar och trampar i samma vatten så har jag tagit mig någonstans. Jag behöver inte din bekräftelse för att känna mig sedd & smart & lyckad. Jag klarar mig fint på egen hand. Tycker det är en läglig lärdom att ha förstått lagom till 18 årsdagen. 
För fan ändå vad jag är stolt över vem jag är nästan alltid. 
Haha.
 
Dagboksanteckning från idag som också får komma upp här


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

Mail

Hemsida:

Kommentar:

Trackback