sjung om studentens lyckliga dagar

tankar  /  0  Kommentarer
 
 
 
idag är det 365 dagar tills jag springer ut ifrån de dörrar som jag använt endast en gång, och det var första dagen i ettan. Ett år, det känns så ingenting. Speciellt om jag ska sätta det i perspektiv med hur snabbt dessa två år har gått. Jag är medveten om att jag har mycket sentimentala drag och gärna velar med mina tanker hundra gånger om men det känns så otroligt mycket att jag inte kan hantera det. 
 
Jag vill så mycket och så gärna. Å ena sidan har det jag alltid velat vara att bli vuxen och flytta hemifrån, få vara min egen person med eget space som jag kan göra vad jag vill med. Å andra sidan så har karro varit en så himla trygg plats för mig de senaste två åren. Mår så bra nu på grund av skolan att jag nästan helt har glömt bort hur hemskt högstadiet var. Kan nästan inte förstå att de tre långa åren var mitt liv, för nu när det är ett annat som jag faktiskt trivs med vågar jag inte röra mig en millimeter. 
 
Synd det här med att jag inte är kraftigare än tiden, för jag kommer ju att ta studenten varken jag vill det eller ej. Om 365 dagar närmare bestämt.