12 oktober

texter  /  0  Kommentarer
 
idag fyller en hjälte i mitt liv år.  Inte bara en utan den bästa. Den bästa personen i mitt liv i alla fall. hade under hela min barndom sådan panik över att pappa skulle dö pga ålder tills det i sjuan tog en helvänding och jag blev förskräckt av att tänk vad jag skulle göra utan min mamma? vart ska jag då bo? Alla har inte fantastiska mammor men jag har haft det och det har varit en av de bästa sakerna med mitt liv. Inte perfekt, absolut inte den vassaste kniven i lådan men alltid alltid försökt att förstå mig. Velat förstå sina barn, det finns ingen som är en mamma som min mamma och trots alla våra olikheter i personlighet så är hon min mamma. Alltid så stabil i sin ensamhet stabil i alla problem, trots all död, alltid stabil i allt. Trots kort i centimeter och ranglig i kropp så finns det ingen med ett starkare psyke. fan hur jag inte förstår hur hon kunnat vara så stark genom hela vårt liv. Jag hade gått av på mitten. Det är hon som ska ha tack. Så stolt så glad.  <3 50 år<3 hoppas verkligen hon klarar 50 år till för annars klarar inte jag det.

arton

texter  /  0  Kommentarer

till mamma: tack för att du ändå alltid försöker förstå mig oavsett, även om du inte gör det. 
till pappa: tack för att du gjorde mig speciell
till hanna: jag älskar dig otroligt mycket och jag hoppas att det ska räcka.
till lisa: jag oroar mig så för dig och hoppas verkligen att du inte växer upp och blir moderat (det kan finnas en liten risk) även roligt att en av syskonen föddes med humor tycker jag!
till anna: jag hoppas du är lycklig med pappa. du förtjänar det för du är smart i botten.
till sigge: jag hoppas att du ska älska mig livet ut och att vi ska ha samma band i framtiden som vi har nu, för du behöver mig och hanna om du ska kunna växa upp och bli en någorlunda vettig person.
till nim: hoppas att inte din familj kommer förstöra dig.
jag älskar er alla på de djupaste av sätten även om jag inte har ord att förklara det själv och jag älskar er för att jag behöver er och jag gör det för att jag ser upp till er. tack för att ni ibland är min trygghet och även tack för min barndom, den gjorde mig ändå till den jag är. 


sista söndagen i min barndom

texter  /  0  Kommentarer
Om ca 1h påbörar min födelsedagsvecka. Har ju alltid hatat min födelsedag och det är något jag aldrig velat skina ljus på mestadels på grund av varit så mycket jobbigheter i familjen. Blev ofta väldigt väldigt besviken och det har liksom alltid hängt kvar år efter år. Så vill helst aldrig göra det till en stor grej. Den enda bra födelsedagen var faktiskt förra året och det berodde enbart på att jag kände mig älskad typ. Så jäkla fint var det. Hoppas på att få uppleva samma känsla igen. Oavsett födelsedagar i historien så har jag bestämt att jag ska fira den här, tänker med att efter den här får det räcka. Något så jävla bortskämt med födesedagar? Då menar jag inte om presenter osv utan själva konceptet i sig. Men vet inte, kanske jag som bara är avundsjuk?
 
Var oavsett bara så skönt att förra året när en förälder glömde att ringa på själva födelsedagen, var så skönt att då se sig omkring och ändå känna att det fan inte gjorde någonting. Blev glad och rörd över det, att även om det så ofta känns som jag vara står och trampar och trampar i samma vatten så har jag tagit mig någonstans. Jag behöver inte din bekräftelse för att känna mig sedd & smart & lyckad. Jag klarar mig fint på egen hand. Tycker det är en läglig lärdom att ha förstått lagom till 18 årsdagen. 
För fan ändå vad jag är stolt över vem jag är nästan alltid. 
Haha.
 
Dagboksanteckning från idag som också får komma upp här

Tidigare inlägg